Det är en fin känsla att befinna sig i St Michel omgiven av många människor som pratar om
mie ja sie och fast det är två år sen sist få en massa kramar och
Ihana nähdä taas och skåla i skumvin och känna att också bland de här människorna kan jag känna mig som en i gänget. Och så kan man åka bil längs nattliga vägar och springa till huset i knarrande snö med blombuketter i famnen och ännu äta en nattlig smörgås och kanske en bit
juustokakku och sedan klättra upp för trappan och sova i rummet på loftet tills det är morgon och det knackas på dörren och bordet är dukat och det är dags att åka hem igen.
1 kommentar:
Låter mysigt det där! Välkommen till ett snöigt och iskallt Göteborg imorgon! <3
Skicka en kommentar