Sex-sju dagar kvar

Hade svårt att somna igår kväll, post-intervju. Visst är det skönt att den är över, dit längtade jag före intervjun. Men samtidigt känns det skrämmande att det inte finns något jag längre kan göra för att påverka deras beslut. Och så är jag rastlös, otålig, nervös, frustrerad. Vill ha besked nu, kalenderfreaken i mig mår dåligt av att inte veta om framtiden tillbringas i Esbo eller i Stockholm.

I huvudet bor redan ett blogginlägg för versionen där jag får platsen. Hoppas på att inte behöva fundera ut ett för den motsatta situationen.