Inför intervjun

Det är många som vet om praktikplatsen nu, och det känns bra. Men också lite skrämmande, att de åtminstone i viss mån hejar på mig, att jag inte gör mig själv utan även dem besvikna ifall någon av de andra fem norpar platsen. Vilket ibland känns fullt realistiskt, medan jag andra gånger är full av tillförsikt. I can do it!

Drömmer mycket om den nattetid. Både mardrömmar och glada drömmar i en salig blandning, där jag plötsligt skickas till Berlin i stället, eller där jag får sova i en bäddsoffa på institutet hela praktikanttiden.

På måndag gäller det!