Vi fick vårt första julkort på det gemensamma efternamnet i dag. Är tydligen inte så van vid att heta A... som jag trodde eftersom min spontana tanke var: "Äh, nu har någon av Js vänner glömt mitt efternamn igen".
Förlåt således, Js vänner, för min fräcka tanke-anklagelse. En av mina semi-släktingar envisas dessutom med att kalla J för Jonas, så jag ska inte klaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar