Den långa långa frukosten

Lördagen började med att jag släppte in Lillebror och Js bestman som sedan kidnappade honom till Åbo. Begav mig själv iväg mot caféfrukosten som jag misstänkte var en ploj. Döm sedan om min förvåning när det bara var N på plats. Jag visste att det var polttare på G, och hon visste att jag visste (bestmannen hade skvallrat*), men ingen av oss sade någonting utan vi pratade om ditt och datt och satt och skruvade på oss och tittade ut genom fönstret när den andra inte såg. Jag aldrig svårt att få tiden att gå med N, men den frukosten var LÅNG!

Slutligen dök de sedan upp, gänget. Jag fick kramar - och en ögonbindel.

*) Lita inte på någon i polttaretider!