112, lätt att slå

Det duggregnade inatt då jag stod vid vår infart och vinkade in först en ambulans och senare en brandbil modell större. Vår parmiddag tidigare på kvällen hade ackompanjerats av skvalande i rören som bara inte tog slut, vi misstänkte att vattnet höll på rinna till i elementen (vilket vore helt på sin plats förresten) men då vi gått och lagt oss hörde vi plötsligt svaga rop på hjälp.

Den gamla gubben ovanför oss hade fallit i duschen, tillsammans med väggrannen ropade vi till honom genom postluckan och när ambulansmännen dök upp kunde de peka på totalt igenimmade fönster. Huoltomies behagade inte dyka upp så brandmännen fick bryta sig in.

Slutet gott, allting gott. Fast gammelgubben måste få ett hem någon annanstans, någonstans var han kan få hjälp som inte är beroende av att någon i nattens tysta timmar plötsligt hör svaga rop.