Allt är bara bra, tack*

Nu har vi bott i vårt nya hem i sisådär en och en halv månad tror jag. Och det känns bra. Det kändes lite dåligt en stund då vi upptäckte att vi delar hem med silverfiskar, men nu har vi (läs min snälla sambo) gjort sitt bästa för att spraya bort de ovälkomna invånarna och nu känns det harmoniskt igen. Klart att det är lätt att känna sig harmonisk när det är sommar och man kan grilla i sin egen pytteträdgård och få vänner på besök, men känslan av hem har infunnit sig trots att det ännu saknas tavlor på väggarna och gardiner i sovrummet. Och det är fint. Att sitta på bussen (som hittills alltid har gått precis då jag behövt den) och känna att just här vill jag stiga av.

*) Litterär referens till Moa Herngrens bok. Hon ljuger, jag gör det inte.