Tveeggat svärd

Knäpp situation. Två av de fem som jag är up against för praktikplatsen är människor jag känner, trevliga människor. Bah. Hade föredragit ansiktslösa personer vars studiebakgrund m.m. jag inte känner till. Vill inte "vinna" på deras bekostnad - men inte förlora heller!

Wihiii!

Tack för att ni håller tummarna, det ger uppenbarligen resultat! Fortsätt med det är ni snälla! Alldeles nyss fick jag ett samtal som var en kallelse till intervju för praktikplatsen i Stockholm!! Wihii! Nu kommer jag att vara nervös i nästan två veckor, och under tiden väntar jag på besked från lila butiken och om Färöarna.

Och så vann jag på ÅA-lotteriet också!

Andlöst spännande

Vaknar man med andnöd kan man som pollenallergiker anta att våren är här. För att fira syrebistens ankomst tänker jag sätta på mig vårskor och sväva* fram till skolan. Det är projektkurs som gäller, såklart, sedan lunch med K, packa det sista och åka till Esbo för påsklovsfirande. Vanligtvis brukar vi tillbringa påsken på sommarstugan, och den dystra marsmånaden har annars också lagt sordi på stämningen. Hoppas på trevliga stunder och Kinderägg i alla fall.

För er nyfikna kan jag förresten berätta att ryggsäcken är hittad på egna balkongdomäner och att lugnet således är återställt. Följetongen har fått sitt lyckliga slut och livet återgår till normal vardagslunk.

*) Känsla som uppstår då man klampat omkring i rejäla vinterkängor sedan oktober. Ljuva årstider...

Gone baby gone

Sambons ryggsäck är spårlöst försvunnen. Den har troligen setts härhemma senaste vecka, och är således inte borttappad ute på stan. Vi har letat i skåp, bastu och klädrum förutom de övriga vidderna vår tvårummare inhyser. Borta.

Jajamen. Det händer spännande saker här i Åbo!

I'm leaving, with a flyttlass

På söndag kväll satte vi oss ner med våra kalendrar och slog fast ett datum. Ett flyttdatum. I mitten på maj tar min Åbo-tid slut och det bär av tillbaka till hemorten igen. Med en okänt lång stopover hemma hos m&p dessutom. J börjar jobba redan i början av maj, och att behålla Åbo-lägenheten som ett lager för alla våra prylar medan vi väntar på att få flytta in till Esbo-lägenheten känns onödigt dyrt. I stället får m&p och i viss mån även Lillebror njuta av vårt fantastiska sällskap och x antal gigantiska flyttlådor. Myspys.

Nu är jag sådär oresonligt nostalgiskt och tänker på vad allt jag ännu måste hinna göra innan vi flyttar härifrån. Som om jag aldrig skulle komma tillbaka hit igen.

Tell me about it

Du skulle ju vara perfekt för förlagsjobb! För mitt jobb!

- Söderströms PR-chef om min studiekombination

I k n o w !

Lila butiken

Läser på Twitter att Pocket Shop tydligen ska öppna en butik i Helsingfors! Äntligen! Var, när, hur undrar jag fortfarande, men det här var en fin försenad födelsedagspresent ;).

(Där måste jag ju bara få jobba! Är de medvetna om hur mycket gratis reklam de fått via mig genom åren??)

HEL-CPH-FAE

Möjligen har jag i dag kollat på flyg till Köpenhamn och därifrån vidare till Färöarna. Kanske jag borde tipsa mister R om min blogg så att han ser hur motiverad jag är att åka på kursen?

Jinxing it

I dagarna två har jag suttit med mitt dokument döpt till The gradu och faktiskt skrivit lite. Ändrat, lagt till, stirrat tomt, bläddrat i böcker. Det känns bra, och även om det finns en tidsgräns (andra presentationen om inte alls så många veckor) känns det som om det för tillfället inte är därför jag skriver.

Nu har jag huvudvärk, men den dök upp först efter att jag tragglat broschyrtexter med projektgruppen. Ser det som ett gott tecken, gradumässigt alltså.

Tummar

De senaste dagarna har jag skickat in lite ansökningar. Några tråkiga sommarjobbsansökningar som jag tyvärr inte tror på, men också några mer spännande grejer. Praktikplatsen med stort P är lediganslagen igen, nu både i Berlin och Stockholm. Och så ordnas det en en vecka lång Nordliks-intensivkurs för magistersstuderande på Färöarna i augusti. Så har ni inget bättre för er skulle jag uppskatta om ni höll lite tummar once in a while. Tack!

Veckoslutet

En jordfästning.

Ett dödsfall.

Min födelsedag.

I dag: utmattad, urlakad, fortfarande mållös över det makabra i situationen.

Ikväll

Alice in Wonderland i Tim Burtons tappning. Och i 3D dessutom.

Paradoxernas paradox

Titta här, så får ni se vad jag köpte i Göteborg. Urtjusig eller hur? Och att inte blogga om den hade ju varit paradoxernas paradox!

Post-årsfest

Det blev en bra fest, årsfesten. Som tur, eftersom den hade hypats både av andra och av mig själv, och eftersom jag nu fick äta gott, sitta bredvid den trevliga nya professorn, dricka salmare, dansa, posera i hattar och gå hem sådär glad och passligt nostalgisk.

I dag vaknade jag upp nästan en timme efter att sillisen hade börjat och tänkte att det nog var ett tecken. Till skillnad från många andra(?) har jag aldrig varit ett fan av sillisar, och nu kunde jag med gott samvete chilla hemma och vara trött men nästan inte alls krapulantisk i lugn och ro. Vår fina antologi smygpublicerades i dag och den är jag visserligen väldigt nyfiken på, men jag får väl helt enkelt gå på releasefesten senare för att ta reda på vad det egentligen är jag och mina medskribenter har producerat.

Tantiga jordsnurr

30 är... avlägset sa jag på gårdagens födelsedagsfest, charmig som jag är. Men födelsedagsbarnet skrattade och sa (för inte första gången) att Det där är så du. Men det är bra. Jag är fortfarande osäker på hur dessa pikar/kommentarer/komplimanger ska tolkas, kommentarsfältet finns där för möjlig utredning.

Och nu är det dags för nästa fest. Oberoende av hur avlägset 30 är känner jag mig trött efter gårdagen. Oregelbunden dygnsrytm och fest i flera dagar passar inte er trogna tantiga bloggerska på nästan 23 jordsnurr. Men det ska nog gå! Strumpbyxor och skumppa here I come!

Vive la decadence!

I dag ska min trevliga lilla ämnesförening Prosa fira sina 35 år på nacken. Föreningen ordnar årsfest endast vart femte år, så senaste gång var jag inte med. För fem år sedan var jag nämligen en liten abi som fortfarande inte hade insett att det var litteraturvetenskap hon skulle studera. I dag är jag femte årets studerande och mentor med ett gradu-dokument otåligt väntande i datorn. Jag tycker alltså att festen kommer med utmärkt timing, och är glad över att så många av de som studerar utomlands är med ikväll. Inte alla tyvärr, men många.

Temat på festen är förresten dekadens. Tjohej!

Nollnoll-talet

Jag är numera tillräckligt gammal för att någorlunda ordentligt kunna se tillbaka på ett decennium. Under 80-talet var jag rätt upptagen med elementära saker som att lära mig prata och gå och under 90-talet var det främst viktiga saker som Backstreet Boys som gällde. Men nu ser ni, nu kan jag förhålla mig till 00-talet, the decade. Därför har jag också läst antologin Noll noll. Decennniet som förändrade världen, och jag måste säga att det var rätt trevlig läsning. Visserligen är den lite väl Sverige-/Stockholmsbetonad i sitt nämnande av Stureplan och ointressanta/legendariska mål gjorda av fotbollsnationen Sverige. Men hög igenkänningsfaktor finns det också, det gäller allt från bloggar (hejhej!) och Sommartorpet till Barack Obama och lattemammor. Finanskrisen, Atkins-dieten, YouTube, Facebook, 24, märkesväskor, Harry Potter-filmerna. You name it.

Då ni läser detta har ett exemplar av boken dessutom överräckts i födelsedagspresent åt L. Inte samma exemplar som jag läste though, så snåla är vi presentgivare ändå inte.

Party like there is a tomorrow

I dag (d.v.s. nu) ska jag iväg till en bekant lägenhet som jag dock ska få se i ny skepnad. Spännande! Festföremålet självt var tydligen tvunget att visa papper i Alko i dag även om hon nyligen fyllt treanolla. Nu kan det hända att jag stal ett kommande blogginlägg från henne, men förhoppningsvis förlåter hon mig. Jag (d.v.s. vi) har ju faktiskt en trevlig present åt henne, mer om den senare.

Det var en gång en kråka

Det finns print-on-demand och så finns det blog-on-demand.

Vilka fina vänner jag har!

I am on a roll!

När jag nu en gång har världens bloggdiarré så kan jag ju passa på att meddela att jag är sådär smått on a roll. En dagstidning ska låta mig recensera böcker för dem, och så ska jag på lunch för att diskutera bokbloggar med ett av de två finlandssvenska förlagen som börjar på S.

Hurra för mig alltså! Det är ju nästan så att jag lyckas mota bort sommarjobbsångesten med detta!

Ett P.S. på kvällskvisten

Det är på intet vis okej tycker jag, att fortfarande känna av den klämda nerven i vänster smalben. Inte hela tiden tack och lov, men t.ex. då jag stretchar. Det river och rycker i smalbenet och inte alls låret som jag försöker tänja på. So not cool nerven, det är ju snart åtta månader sedan jag föll!

Drop dead gorgeous

Imorgon ska vi i projektgruppen intervjuas och fotograferas av åtminstone Studentbladet och ÅA:s Meddelanden. Räcker således inte att bara komma med smarta kommentarer, måste se snygg ut också. Livet är hårt. Tur att vi åtminstone har "sovmorgon" och börjar först kl.10.

De kom, de såg, de åt

Igår kom "min" gamla styrelse hit för att frossa i manchego, rödvin och det nya inslaget skumppa. N levererade den legendariska morotskakan (legendarisk i positiva bemärkelse till skillnad från den legendariska larvpajen). Många skratt och tomma flaskor senare gick de vidare för Ribbstol Experience eller hem för att sova, och jag vinglade omkring och försökte städa upp bland ostpaketen. Döm om min besvikelse då jag märkte att min devious plan att agera värdinna för evenemanget och således få behålla resterna av morotskakan hade gått i stöpet. De glupska jäklarna hade ätit upp nästan alltihop!

Det är tur att de är trevliga. Och att jag var lika glupsk själv.

Manchego och morotskaka

I dag inleds partyveckan (Vive la decadence!) med lite styssemys hemma hos oss. Eller hemma hos mig kanske jag borde säga, J körs vänligt men bestämt på porten för detta viktiga evenemang. N har lovat baka sin legendariska morotskaka och vi andra lär väl bidra med vin och (manchego-)ost i lämpliga mängder.

Men först: marknadsforskning och därefter en dust med det mytomspunna statistikprogrammet SPSS. För det är ju så kul så här en tisdag morgon.

Sokos firar kvinnodag

Internationella kvinnodagen till ära vill Sokos förära kvinnorna med -40 % rabatt på valfri vara (ej elektronik). Det enda du behöver göra är att dyka upp på varuhuset i sällskap med en man.

Hur fel kan det gå?

Photo shoot

I väntan på våren var det ju. Under tiden får man använda skorna till detta i stället.

Tv-kvällar anno 2005

J och jag möblerade om igår, den lilla vita soffan är nu placerad framför tv:n och stortrivs där. Lite tomt blev det allt vid vår beiga vägg, även om där som bäst finns de där papperskassarna med böcker och annat bråte vi vill bli av med.

Minns du när du inte hade någon soffa i din etta? säger J, det var allt lite eländigt.

Obekvämt, ja. Eländigt, nej. Ler lite vid tanken på tv-kvällarna med Desperate Housewives och O.C. då N, K och jag satt i/på korgstol, arbetsstol och köksstol. I reklampauserna bytte vi om. Två reklampauser, två stolsbyten. Perfekt.

Det är utsidan som räknas

Tidigare i veckan köpte jag ett par röda, lågskaftade Converse-tossor. Coolness. Var tvungen att köpa en storlek större än vanligt för att få plats med mina fotstöd. Inte lika mycket coolness.

Nu är det bara att sätta sig ner och vänta på våren.

Med en enkel tulipan

Vid tiotiden imorse flyttade den gamla tv-soffan ut, och inspirerade av detta började vi rota lite i klädrummet efter det. Jisses så mycket bråte man samlar på sig, speciellt i fönsterlösa rum med hyllor... Nu har vi lassat ut grejer till roskisen samt har lite högar väntande på att bli körda till Esbo/Ekenäs/Karis till yngre syskon som ännu kan tänkas behöva en jordglob, påslakan för "singeltäcke" och annat smått och gott. Jag har även cirka tre papperskassar med gamla böcker jag skulle vilja bli av med, någon som har några tips på vad jag ska göra med dem?

Efter att ha städat hemmet samt möblerat om i vardagsrummet gick vi in till stan. J köpte skor och en kostym på rea, jag köpte ljusröda tulpaner. Båda var lika nöjda.

Information overload

Det är mycket nu. Ledsna saker, bra saker, potentiellt fantastiska saker.

Svårsmält.

So long, farewell!

Imorse vaknade jag upp och trodde att det var lördag. Det var det inte. Dagen blev inte särskilt mycket bättre efter det. Tills alldeles nyss då ett samtal bekräftade att vår fruktansvärda och obekväma tv-soffa flyttar ut imorgon! Och att någon är villig att betala några slantar för att få den, jag är nästan villig att göra tvärtom :P

Och jo, J fick ett fint sommarjobb också och jag är jätteglad för hans skull. Men ändå - sayonara soffskrälle!

Vomitofobi II

Huj. Snabbt reste bobban 160 km. Nu har en i projektgruppen (som jag alltså hängde med hela förmiddagen) insjuknat och jag riktigt känner magbobbebacillerna kravla omkring på min kropp. Kanske en liten käsidesidusch innan jag lägger mig?

Go Göteborg, eller utbyte åtminstone

Jag har fått i uppdrag av mister R att prata om utbyte på dagens ämneskaffe. Jag kan tänka mig sämre uppdrag än att orera om hur fint det var i Göteborg. Hoppas dock på att tillfället är lite mer välbesökt än förra året då jag och J och en dansk pojke bosatt i Helsingfors skulle berätta om utbyten men inte en endaste själ dök upp. Aningen pinsamt för insten, och därför väldigt smart av mister R att i år planera in utbytespeppen i samband med annat program. Han är inte dum ser ni, den där mister R.

Vomitofobi

I dag har två av mina FB-friends boende i huvudstadsregionen i sina statusar rapporterat att de överfallits av någon hastig och äcklig magbobba. Det räcker för att jag ska dra en lättnadens suck över att jag för tillfället bor cirka 160 km från huvudstadsregionen.

Vomitofob, c'est moi.

Konstigt

Mitt trehundrade inlägg är ett inlägg som känns konstigt att skriva men som skulle vara ännu konstigare om det förblev oskrivet. Omöjligt att skriva om annat jag tänker på förrän jag skrivit att jag igår fick ett samtal som var väntat men ändå gjorde ont. Ironin i att vi åt middag för att fira en födelsedag, och att jag då får ett samtal om en människa som inte längre finns.

The end of a mentorship

I dag ska jag hålla min sista mentorsföreläsning. Det har varit trevligt att undervisa de små liven (av vilka åtminstone två är äldre än jag). För att fira avslutningen på min glamourösa och framgångsrika mentorskarriär ska J och jag ut och äta för en dyrbar kupong ikväll. Skåla i något om inte bubbligt så åtminstone alkoholhaltigt. Om J är snäll kanske vi skålar lite för hans födelsedag i samma veva.

Go gummi

Igår läste jag inte mindre än fyra blogginlägg om gummistövlar. Tänkte nu dra mitt strå till stacken och rapportera att jag troligen kommer att dra på mig yllesockor och mina grannröda Nokian när jag slaskplaskar till skolan i dag.

Om att säga intet och göra det till en bas

Det här inlägget skulle handla om hur jag var utan lunchingredienser i alldeles för många timmar p.g.a. en liten men uppenbarligen väsentlig miss i kommunikationen med honom jag bor med. Det var kanske ändå inte så intressant, men så läste jag om en grej där man listar vad man gjort den första mars varje år. År 2008 bloggade jag dock ännu inte här utan på Bloggen.fi som tydligen raderat bort mina gamla funderingar. Och 2009 bloggade jag den 25.2 och den 3.3 och ingetdera datumet motsvarar i min lilla pedantiska värld den första mars. Så nu sitter jag här med ett intetsägande inlägg som kommer att utgöra en intetsägande bas ifall jag någongång tar upp vad jag har sysslat med första mars olika år.

Manligt järn

Såg den här minst sagt uppseendeväckande skylten alldeles i närheten av Järntorget(!) i Göteborg. Blev väldigt förvånad över att hitta en sådan skyltning i ett land som Sverige, men då jag nämnde händelsen för min vise far upplyste han mig om att jag tagit på mig genusglasögonen i onödan. Symbolen för man symboliserar nämligen också järn. En koll på Wikipedia ger dessutom vid handen att symbolen för kvinna även kan symbolisera koppar.

Så nu vet ni det. En dag då man lär sig något nytt är ju aldrig bortkastad, right?