För att vara så stereotypt finlandssvensk som L tror att jag är har jag gått på väldigt få kräftskivor i mina dagar, de är fler än fem men långt under tio tror jag. Jag påbörjade dessutom min kräftkarriär så sent som 2005 en hejdundrade rolig fest då C höll på att bränna upp sitt hår i en brödrost. Ikväll är det dock dags igen; bästa gymnasiegänget samlas ute i Nouxskogarna hos J och där är jag och fotar foton som ska tillägnas L om och när de hamnar på Facebook.
2 kommentarer:
Ja, det här med kräftskivor är nog ett kapitel för sig. Jag åt min första kräfta bara för några år sedan så jag har egentligen inte någon relation till kräken förutom att jag vet att jag egentligen inte tycker att de är så goda. Kanske man borde uppfinna alternativa skivor, typ svampskiva (skivling?)...
måste säga att de inte var så lockande i år, men festen var desto roligare :D
Skivling :D Du är kvick du!
Skicka en kommentar