Vilken front är jag på? Väst? Öst?

Inget nytt på denna front. Jag och boken i skatterätt stirrar ilsket på varandra om dagarna, mail om fantastiska sommarjobb lyser fortfarande med sin frånvaro och denna vecka är fullspäckad även om vi faktiskt ska stanna i Åbo över helgen. Pappa betalar-sits blir det då, kan bli minst sagt intressant. Innan dess dock TP-turnering på torsdag, håll tummarna för oss!

Twitter-ing

Jättesmart av mig att skaffa mig ytterligare ett beroende som naglar fast mig vid datorn. Men nu twittrar även jag. Så om ni (av någon underlig anledning :P) skulle vara intresserade av vad jag har för mig kan även icke-användare läsa det här. Fast det blir roligare om ni blir användare! ;)

Du gamla du fria

Filter dimper ner genom brevinkastet, Filter som jag får betala dubbelt pris för eftersom jag bor på östra sidan om Finska Viken. Men åtminstone har jag nu fått tag på den, andra tidningar är ännu dyrare och finns ej heller som lösnummer här. Jag vill gå i vårskor, men i Finland är det snö. Häromnatten drömde jag att jag var i Stockholm, och jag gick omkring och var glad utan att ens ha hunnit titta på varken kläder eller böcker, jag hade typ köpt några tidningar och lite té och var redan rosig på kinderna av konsumtion. I Sverige har de mer av allt, stadsbiblioteken svämmar över av svenska böcker, det är gratis frakt på Adlibris och i varje gathörn finns det ett café jag vill sätta mig på antingen i sällskap eller ensam (för se, så radikal var jag därborta!). Om någon regelbundet skickade salmiak och Missä X åt mig, och om mamma blev bättre på att använda Skype kunde jag nog ta min kappsäck och åka igen.

Det är bra med drömmar. Jag vet inte om Sverige är en dröm, för här har jag mycket och där nästan ingenting förutom röda konsumtionsrosor på kinderna. En dröm är dock jag i Barcelona med ett skrivhäfte framför mig. En dröm som går att förverkliga tack vare en svensk skrivkurs. Sverigesvensk that is.

inte så spännande

Det var trevligt att susa nerför backarna i några dagar, och sedan var jag helt inställd på att komma tillbaka till ett vårigt Åbo. Men nähe, nu är det vinter och människorna slinter (fortfarande).
Det var också trevligt att fylla år, men eftersom alla andra fyller enfjärdedelssekel glöms mina futtiga siffror snabbt bort igen. I dag ska en av de där 25-åringarna firas med sangria och plättar, på bästa sätt med andra ord.
Jag känner mig nästan som en pendlare, men uppbokade veckoslut fram tills jag vet inte när. Ser verkligen framemot Göteborg om mindre än en månad, och sedan är det slutrest fram till hösten. Sambo med släkt planerar värsta Asien-turnén men jag måste vara Klok och Vuxen (heeej, jag fyllde ju inte ens enfjärdedelssekel!) och låta bli att boka en sådan biljett. Vad jag däremot ska göra är att ta tag i juridkböckerna igen, min flit för några veckor sedan payed off och jag det rasslade till när studiepoängen ramlade in i STURE. Men det tog ju liksom inte slut där. Som motpol får min dammiga kandidatavhandling fungera; den ska opponeras så småningom och jag ska läsa igenom den för första gången sedan juli och sedan Ändra På Saker. Något jag är verkligen dålig på, när jag anser mig vara klar med något får det vara. Plus att jag inte ens är helt på det klara med vad som ska ändras.

Besvikelse

Igår och i dag hade jag tänkt skriva ett inlägg om att trots att jag vill ha Berlin-platsen, ibland i halvhemlighet önskar att jag inte skulle få den eftersom det skulle innebära en massa krångel och funderingar. Garanterat värt det, men i alla fall. Detta var dessutom något jag funderade på redan innan J kom hem och jag upptäckte hur trevligt sambolivet var.
Men så får jag i dag ett mail om att jag inte ens får kallelse till intervju för praktikplatsen, och den första känslan är inte lättnad utan besvikelse. Det var ju en plats precis lämpad för mig, och något jag verkligen trodde på. Om jag inte kunnat utmärka mig bland de andra kandidaterna efter intervjun är det väl en sak, men läste Kulturfonden att jag studerar både litt.vet och marknadsföring? Va?

Nåja, det var väl bra att jag i dag var och talade med en studierådgivare för att få en inblick i vilka kurser jag ska läsa nästa år. De andra får flyga till Uppsala, London, Köpenhamn och Utrecht medan jag stänger in mig i Gula Villan med min Gradu och efter marknadsföringskurserna flyttar mot Helsingforstrakten i maj ungefär. Jag är lyckligt lottad, jag har redan varit på världens bästa utbyte och jag har min fina sambo som jag inte vill vara borta ifrån igen. Det är väl dags att bli vuxen bara.

E(r)go sum

Jag inspireras väldigt lätt av än det ena, än det andra och inspiration leder i många fall till habegär. Just nu skulle jag t.ex. gärna ta emot några snygga armband, en bort-med-förkylningen-kur, en resa till New York, godkänt i morgondagens Tent, några allmänbildande böcker... En friend-of-a-friend fick barn i dag, och jag vill ha det också, om inte jag själv just nu så åtminstone en vän som får barn* så att jag får utlopp för min babyfeber**. Fast egentligen går det minsann ingen nöd på mig, för snart, riktigt snart kommer Jonathan i Frankfurt hem och vi kan återgå till samboendet efter sju månaders exil-existens.


*) Vadå, jag egoistisk, nånejdå!
**) Konstant sedan jag var 10, nästan lika konstant som resfebern, så ingen behöver börja Tro Någonting.

Antiklimax

Jag lade just till den tredje bloggen med ordet yr i adressen till länklistan. Jag anar en trend. Själv är jag inte yr, utan har skrivit en tent som jag tror gick riktigt bra. Att sedan komma hem och inte få belöna sig själv utan vara tvungen att ta upp nästa bok inför nästa tent är värsta antiklimax.

Antiklimax är också det beskrivande ordet för litteraturvetenskapens informationstillfälle om utlandsstudier. J och jag var guest stars, likaså en dansk som nu gör praktik i Helsingfors. Och hela en person dök upp. Kjempe great. Jag som var helt inställd på att bubbla på om Göteborg och fösa iväg en hel skock små litteraturvetare ut i världen. Nähä.

Allez!

Det var betydligt mer fysiskt på dagens fäktning, vilket passade mig som släpat mig dit trots förkylning (för att inte missa ytterligare en gång) väldigt dåligt. Det skulle göras muskelövningar bekanta från skolgymnastiken och fleshas genom rummet med värjan i högsta hugg. Det var demarché (tror jag), balansövningar, reaktionsövningar, syöksy så att myntet under trampdynan sköts iväg. Pret, allez och sedan en match med värjeskrammel. Vatten- och Bricanylpaus emellan. När vi knäppt upp varandras fäktjackor och plastronger, svetten rinner och håret är rufsigt av ansträngning + fäktmask, frågar min nyfunna vän: "Käytsäkin lukion viimeisellä?"... :D

Men oj så roligt det var!

Den som väntar på något gott...

- H ska komma på té
- Jonathan kommer hem
- Mina glasögon är färdiga
- På Göteborgsresan
- Svar angående Berlin-platsen
- Med bävan på pollenmolnen
- Svar angående sommarjobb
- Vardagsrumsgardinerna som mamma syr om :)

Domedagar

Jag är förevigt doomed till ett tråkigt liv. Jag visste redan från förut att jag p.g.a. astman aldrig får prova på dykning, nu läser jag att fallskärmshoppning också är out of the question. Inte för att jag direkt hade planerat något av detta...

Åbo-förkylningen har hittat även till mig och jag har väldigt ont i halsen och alls ingen lust att läsa på tent. Helst skulle jag snabbspola fram en dryg vecka, fram till flygfältet där tenter och förkylning är förbi och Jonathans hemkomst bara några minuter in i framtiden. Det är underligt hur sju månader har gått bra att stå ut med, men de sista två veckorna har känts/känns evighetslånga och jag är plötsligt extremt otålig och vill ha hem honom på momangen. Kommentarer om hur jag har väntat redan så här länge och säkert kan vänta några dagar till undanbedes därför vänligen :).