From Turku to Berlin?

Min förkylningskväll har tillbringats inte i soffan utan på två möten. Två riktigt trevliga möten, vilket gör det ännu konstigare att resultatet av dem blev att jag åter plötsligt kände att jag verkligen verkligen vill ha dendär platsen i Berlin. Som jag borde sluta hypa eftersom jag ännu inte vet något. Och som krånglar till relevanta saker såsom studier, förhållande och boendesituation. Men som trots allt är den perfekta praktikplatsen. Nämnde jag redan att den är i Berlin?

Femte gången gillt?

Snart vankas det årsfest, min femte, och sambon konstaterar att eftersom han inte fick representera sin ämnesförening "behöver vi i alla fall inte gå till solenna akten". Va? tycker jag, varför skulle man inte gå på den? Men en trip down memory lane visar vad som hänt:

Årsfest 1: Jag är en newbie som inte vet någonting och naturligtvis följer "instruktionerna" på inbjudan
Årsfest 2: Årsfestmarskalkens flickvän
Årsfest 3: Hålls "ute i periferin", så då kan man lika gärna dyka upp för hela grejen
Årsfest 4: Jag sitter i styrelsen (även om jag petas bort från honnören i sista minuten *morr*)

Så kanske ska jag för att fira fem-gånger-jubiléet inte dyka upp när man borde. I'm such a rebellic.

Egentligen...

... är det konstigt att jag dras med en kronisk resfeber. Jag är en inbiten hemmasittare, som älskar att mysa till det med tända ljus och inredningsdetaljer ton i ton med årstiden. Som en motpol till detta tantiga leverne kliar det konstant i fingrarna; jag vill boka flyg och beställa guidebok. Madrid kanske? Amsterdam, Budapest, San Francisco?

Lösningen på allt

Göteborg 22-28.04. Underbart. Jag längtar redan. Och planerar alla fikor jag ska hinna med.

Rotlös stelkramp

Häromkvällen var jag på bio och efterföljande öl*. Dit dök bland annat M upp, och vi talade lite om post-utbytesrotlöshet. Hon har inte riktigt kunnat lämna sitt Danmark, och jag är ju klart upphängd på Göteborg. Det är å andra sidan svårt att hänga upp sig på sin utbytesort, eftersom de flesta du umgicks med också var där på utbyte, så den där fina lyckobubblan är just inget mer än bara än bubbla - alla andra har också åkt hem. För mig är det ju ännu inte riktigt så, eftersom många stannade kvar och nu lever glada vårdagar i väst. Å andra sidan är det ju skönt; jag har en chans att återse Göteborg nästan som det var då jag bodde där.

Jag skyller möjligt nostalgiserande på stelkrampsvaccinet som just sprutats in i mig. Detta inlägg ska inte heller läsas som ett avskräckande inför utbytesstudier, tvärtom; det finns ju en orsak till att M, J, J, S, S och jag längtar tillbaka till våra utbytesstäder. They were fabulous. Och jag var redan tidigare lite splittrad mellan Esbo och Åbo, så för mig känns det nästan som om jag skulle kunna fortsätta dela upp mig i flera bitar. Berlin skulle gärna kunna få en bit av mig!!


*) Öl och öl. Jag dricker ju inte öl, men det är så man säger. Jag dricker inte kaffe heller, men min fika-propaganda har inte riktigt slagit igenom härhemma. När jag säger öl menar jag cider, och när jag säger kaffe menar jag té. Bara så ni vet.

En söndagkväll (utan vin)

Jag tycker om kvällar med gott sällskap och ost (och vin), eller kvällar med gott sällskap och grekisk mat (och vin). I dag, när det inte är en sådan kväll, och dendär Facebook fylls med glada Göteborgshändelser, längtar jag dock till min fina Stad Vid Havet. Till fina vänner och fantastiska caféer, till kvällar med pepparmintté, äckelsöt svensk cider (och vin).

Inspirerad av Göteborgstankar och en av alla J:n-s imponerande bokhylla klickar jag iväg en beställning av en prenumeration på Filter. Jag blir allmänbildad och kan låtsas att jag är i Sverige eftersom tidskriften inte säljs här i min öststat till hemland.

Tänd ett ljus. Varje dag.

Flyttlasset går?

Jag träffar fortfarande människor som jag inte har sett sen jag kom hem och det frågas hur det känns att vara hemma. Jovisst är det bra, och tiden bara rinner iväg så att jag inte ens har haft tid med miserabla all by myself-kvällar med dvd-boxen som enda vän. Samtidigt är tankarna på andra håll, ibland i Berlin och nu på sistone även i Helsingforstrakten. Efter att ha betett mig som värsta storstadsäcklet länge redan och klagat på lilla Åbo tar sambon plötsligt reda på lite om studierna där och annonserar plötsligt att det vore smartast ifall flyttlasset gick rätt snart. Och vad gör storstadsflickan om inte slår bakut och tänker Dyra busskort! Mycket pendlande! Åbo-vännerna! Var ska vi rymmas och bo med alla grejer? Min bokhylla! Gradun i Gula Villan! Mitt fönsterbräde! Sovrummet som jag nyss inrett nästan klart! Långa avstånd!

Och samtidigt är det ju dit jag vill, så småningom i alla fall. Det är bara en konstig känsla att känna att en flytt till min trygga förortshemstad känns som ett större steg än Berlin. Berlin är så vagt, så icke-säkert, så temporärt.


Uppdaterat: Hmm, Espoon miekkailijat... En chans att rensa lite bland grejerna och flytta till något annat trevligt ställe... Hmm... :)

En garde

Det var en kväll då jag höll på att hamna i seniorgymnastikgruppen men till sist hittade rätt. En kväll då jag socialt trevade mig fram i omklädningsrummet, och en kväll då det inte kändes så tungt att värma upp med joggning runt salen. En kväll då svettig utrustning inte kändes äcklig utan spännande.
En timme senare hade jag lärt mig en garde, hälsningssättet och askel ja syöksy. Handsken på plats, masken för ansiktet satt som den skulle, och plastbehå - pistrong - och skyddsväst var precis som jag förväntat mig och ännu lite roligare. Höger lår och arm darrade men jag fick ett omklädningsrumsleende då jag gick hem och sedan log och telefonbubblade jag resten av vägen. Informationslappen och Wikipedia berättar mer och jag hoppas på att hitta några sedlar på marken för att kanskekanske kunna köpa egen utrustning någon gång. Åbo har fått en ny (värje)fäktare.

Nur in Deutschland

Igår kväll var vi och tittade på The curious case of Benjamin Button tillsammans med Jimmy och Katie. Kvällen blev mer kulturell än väntat, då den långa filmen pausades halvvägs och Liebe Gäste ombads ha förståelse :). Kändes lite gammaldags, men om det tar över tre månader att fixa Internet så passar det väl in i bilden :P.

Även om Frankfurt inte är min favoritstad i världen (utan egentligen faktiskt rätt tråkig), är det ändå roligt att vara tillbaka. Jag känner igen mig, jag har lite koll på vilka U- och S-Bahns jag ska ta, och jag fick träffa några gamla och nya bekantskaper bland Jonathans kompisar. I dag fortsätter dock äventyret då jag hoppar på tåget till Frankrike där jag får turista ensam de första timmarna eftersom Malin är upptagen med MEP:parna. Au revoir!

No turning back

Ansökan med stort A är ivägskickad. Känns som om det borde kännas större. Men så har också en massa tankar snurrat runt i huvudet de senaste dagarna.
Det bästa botemedlet mot snurrande tankar är Sambon med stort S. Härligt att se honom igen, och samtidigt så naturligt, så "så här ska det vara". Frankfurt är lite mer levande än på jullovet, igår fick jag träffa Js kämppisar och på kvällen åkte vi till barområdet Sachenhausen med en spanjor. I dag strosa på stan och kanske bio. Om fem veckor är han hemma igen <3.

Val och kval

Ojdå. Här har jag just kommit hem till Finland igen, och längtan till Göteborg har hunnit krypa på. Och så hittar jag drömjobbet. I Berlin. Kanske flyger jag min kos i augusti igen? Kan jag göra så? Vågar jag?