Tankar när man har en prickig blogg

Det är fint med en prickig blogg.
Oj vad många bloggar det blev i blogglistan.
Det är kiva att ha två bloggar så kan man göra om lite på den ena om man tröttnar. Testa prickar och så.
Jag skulle kunna skriva ett inlägg om ryggsäckar. Och skrivande. Och kanske en grej om bloggosfären. Men det får nog vänta, för jag har skrivit ganska många inlägg i dag.

Uppdaterat (för det är inte samma sak som ett nytt inlägg): Hmm, gör prickarna månne att folk som eventuellt ramlar in här (finns det såna? Säg hej!) tror att det är en barn- och/eller pysselblogg? Lite sådär att "Hej jag har tre barn under sex år men jag bakar ändå bullar varje dag och så har jag sytt lapptäcken till alla barns sängar och hängt upp vimplar i deras rum som är inredda med möbler jag själv restaurerat och varje morgon äter vi nybakat bröd och titta här är ett dockhus jag själv har gjort av Piltti-burkar!"

Nu lät det väldigt hostilt mot sådana bloggar. Det var inte meningen. Jag ville bara klargöra att det här inte är en sådan blogg. Jag älskar barn men har ännu inga egna. Och jag är totalt pysselhandikappad, precis som min fästman. Vi kommer inte att pyssla egna bröllopsinbjudningar och brudbuketter, och skulle vi mot förmodan någon gång få barn som ääälskar att pyssla så får vi hoppas att det finns glada dagistanter som kan hjälpa dem få utlopp för det begäret.

(Oj, den uppdateringen blev visst längre än själva originalinlägget.)