tisdag, november 30, 2010

Inlägg nummer 550 eller berättelsen om hur Jessi blev en emo-vampyr

Jag har gått och blivit emo på äldre dar. Köpte nämligen mitt första svarta nagellack i dag. Helt tjusigt om än ovant, av någon anledning får jag lite vampyrvibbar men det är nog bara jag som är konstig.

Inhandlade även (mera) clementiner. Jag tror alltid att de är sura i början så jag väntar med att köpa dem och så är säsongen plötsligt slut. Antar att slutet närmar sig igen så nu baserar jag min kost främst på klementiner så länge det bara går. De efterföljande apelsinerna är ju dock helt trevliga de också. (Ett blogginlägg som nämner två frukter som jag kan äta, huisigt!)


6 kommentarer:

Nina sa...

Vilken fantastisk rubrik. =) Jag tycker att emo-vampyr låter som gjort för dig (?) så kör hårt bara!

Jessica sa...

Heh, den blev allt lite fin va?

Ja, bara det inte flagar och blir fult på 12 timmar så kan jag absolut tänka mig att vara emo-vampyr emellanåt!

Nina sa...

Kanske du kan internalisera flagandet, att vara emo handlar ju trots allt om att lida. Det kanske representerar en inre splittring av något slag.

Jessica sa...

Vad djyypt av dig! Men jag är inte tillräckligt djup för att bara internalisera det och hoppas på att människor ska förstå, jag misstänker att jag skulle behöva en t-shirt medr texten "Det flagande nagellacket symboliserar min inre splittring". Julklapptips kanske? ;)

Maria sa...

Välkommen i emovampyrklubben. Jag använder mest mörkrött, mörklila eller svart nagellack. ;)

Jessica sa...

Tackar så hjärtligt! Mörkrött har jag vågat prova tidigare men det här kändes ändå mer dramatiskt!