Många utbyteselever säger sig bli vänligare då de väl är hemma igen; de har känt på hur det var att vara ensam i ett främmande land och blir därför mer hjälpsamma väl hemma igen. I dag har jag själv putsat upp min snällhetsaura, den riktigt blänker.
En asiatisk flicka kom halkande vid Domkyrkan med famnen full med saker. Naturligtvis tappade hon allt, men naturligtvis var utbyt.stud Jessica där och hjälpte till. Några timmar senare förklarade jag vägen till Gado åt en förvirrad manlig utis med kartor och papper i händerna. Och på Subway vid lunchtid blev det kommunikationstrubbel mellan österbottniska (abi?)flickor och hon som skulle göra batongerna eftersom alla talade bara ett inhemskt språk - och naturligtvis inte samma. Utbyt.stud. fick rycka ut igen så att de österbottniska flickorna inte skulle behöva gå hungriga ;).
3 kommentarer:
Haha, jag e också inne på samma linje! Kom gående förbi yliopisto i morse när det stod två förvirrade gulisar med en karta i hande o sökte luonnontieteen talo. SÅKLART förklarade jag hur de sku komma dit. :) Sen e d en annan sak att jag säkert gav dem den längsta och svåraste vägen att komma dit... men det e ju tanken som räknas! Jeej för trevliga fd utisfasoner!
Vi är så änglalika! :D Klart att jag skulle ha gjort samma sak pre-utbytet men det kan man inte blogga om :P
gud vad du är duktig Jessie! :)
Nu kan du föresten läsa min fiiina blogg på http://pa_drift.papper.fi/
Ida
Skicka en kommentar