I dag började åttonde och sista säsongen
Desperate Housewives på finsk tv. Tack gode gud, för my oh my vad den serien har flippat ur sedan starten. Av någon kryptisk anledning har jag ändå inte lyckats slita mig från den, och jag tror det i viss mån beror på nostalgi. Att serien landade i Finland min första studiehöst i Åbo, och att
Nina,
Kristin och jag på måndagskvällar klämde ihop oss på de stolar jag hade (pre-soffa) och bytte stol i reklampauserna. Det är vänskap det!
(Kära nån så jag har skrivit mushy inlägg på sistone! Jag skyller på stegring*. Mvh, Nostalgisk tant -87)
*) = låg feber for all(?) you rikssvenskar som läser