Det vankas studentkalas i grannskapet på lördag, både A och grannpojken blir studenter. Under veckorna som gått har jag fått telefonsamtal om kakor och maskrosor och fönstertvätt och inträdesprov. I dag får jag ett samtal där mamma först undrar hur jag mår och sedan meddelar att hon sitter ute i trädgården och solar lite. Jag tycker att det låter bra men blir avbruten av henne som meddelar att grannpojkens mamma tyligen är på väg med skumppa och glas över gräsmattan - jag måste gå, jag ringer senare!
Haha.
Lilla stora A är festföremålet på lördag. Jag får hålla mig i bakgrunden (Javisst är han duktig och ja det är fyra år sedan jag blev student och jag bor i Åbo och det här är min fästman och jag skrev korta mattan och ja-a, mamma har lagat god mat och visst är det härligt med sol för javisst det ösregnade då jag blev student och ja, det var fyra år sedan och tiden går och jag har det bra i Åbo) och försöka dölja min knarkar-look. I bruise like a peach och har maffiga blåmärkena på armarna, orsakade av sprut- och blodprovsglada* Åboläkare. Jag minns hur man back in the days undersökte förkylningar genom basic stuff som att lyssna på lungor och titta i näsan. Numera är nålar tydligen the shit och blåmärken is the new black.
*) Resultaten av de där proven? Seg infektion. Tack, det hade jag kunnat säga själv, men det är ju trevligt att ha det svart på vitt (och blått på hudfärg för den delen).
1 kommentar:
Haha, strålande återgivning av hur det är att va storasyskon på studentfest! Men vänta bara, kaaaanske det börjar regna, då e allt inte såå myket bättre nu än för 4 år sen. ;)
Skicka en kommentar