På G

I dag har jag mailats med mina arbetsgivare. Ja, mina, det är en medveten pluralform, muhaha. Så småningom ska jag hoppa på bussen för att gå kursen Introduktion i vaktmästeriets fascinerande värld 1.0. Ska bland annat undersöka om det ingår ficklampa och lippis i min uniform.

Imorgon börjar så jobbet på riktigt. Ingen introducerande avgående vaktmästare, bara jag och det stora huset och då eventuellt lippisen. The real deal.

112, lätt att slå

Det duggregnade inatt då jag stod vid vår infart och vinkade in först en ambulans och senare en brandbil modell större. Vår parmiddag tidigare på kvällen hade ackompanjerats av skvalande i rören som bara inte tog slut, vi misstänkte att vattnet höll på rinna till i elementen (vilket vore helt på sin plats förresten) men då vi gått och lagt oss hörde vi plötsligt svaga rop på hjälp.

Den gamla gubben ovanför oss hade fallit i duschen, tillsammans med väggrannen ropade vi till honom genom postluckan och när ambulansmännen dök upp kunde de peka på totalt igenimmade fönster. Huoltomies behagade inte dyka upp så brandmännen fick bryta sig in.

Slutet gott, allting gott. Fast gammelgubben måste få ett hem någon annanstans, någonstans var han kan få hjälp som inte är beroende av att någon i nattens tysta timmar plötsligt hör svaga rop.

Vomitofobi III

Malin Kivelä, hon är jees hon. Hon står bakom en av mina favoritböcker Du eller aldrig, och i Söderströms nyaste antologi Tråkboken skriver hon så här:

Även om böcker om sjuka människor annars stod högt i kurs blev böcker där ordet "kräks" nämndes bannlysta. Orden spy, uppkastning, kräkning i alla former, på papper eller uttalade, kunde förstöra min dag. [...] Jag gömde dessa böcker längst in i bokhyllan. [...] Lika hemskt som att jag själv kräktes var om någon annan gjorde det, för det betydde att kräkstämningen fanns i luften och kunde besmitta mig.

En fellow-vomitofob! Jag har förvisso aldrig gömt böcker i bokhyllan, däremot noggrant undvikit det uppslag i Barnens lexikon där ordet "kräkas" fanns. Med illustration och allt, the horror!

Stadigt uppåt

Det känns skönt att veta att en dag kan börja väldigt ofabulöst med två dåligt sovna nätter hängande i ögonlocken, mensvärk och ösregn men ändå utvecklas till en dag då man får träffa världens finaste kusinbarn och bli pajad i ansiktet och se honom krypa i parken och sen komma hem till en postlåda full med recensionsböcker och mitt i middagstillredandet få ytterligare ett bokpaket hemlevererat med bud.

Working woman

Trumpetfanfar och konfettiregn, yours truly har blivit med deltidsjobb! Ett väldigt oglamouröst och icke-litterärt (om det inte räknas att jag kommer att kunna läsa på betald arbetstid) kvällsjobb, men riktigt utmärkt med tanke på att det ju är tänkt att jag ska prestera en gradu om dagarna. Från och med nästa vecka vaktar jag alltså ett Viktigt Hus i Den Lilla Staden. Uuh!

Ulligt

Men åh, kolla här! Vi har precis börjat kolla in första säsongen Mad Men och jag känner att en sådan där liten allergivänlig ullboll skulle göra tittandet perfekt! Om Aada (ni minns väl henne?) någongång får valpar kan det nog hända att jag totalt tappar huvudet och åker till Åbo och hämtar hem en.

Uppdaterat: Ååh, det finns filmer också! Och jag känner mig något patetisk som hundbloggar om någon annans hund men det kan jag bjuda på bara ni kollar in filmerna.

En fråga på kvällskvisten

Varför har jag inte druckit té med ingefära i tidigare?

Tupare

Åbo tur-retur

Pendolinon var endast sex minuter försenad. Åbo-nostalgin infann sig inte i samma mån som väntat, kanske för att jag har ett annat Hem nu, ett bra Hem. Tenten var pillemarisk, så vi ber en gemensam bön till högre makter att den helt på riktigt var mitt livs sista tent. Sen fick jag lämna in böckerna till ÅAB - sayonara! - luncha med L och äta av Ns legendariska morotskaka. Bueno.

Tåget hem så fullt att människor fick stå hela vägen från Kuppis. Jag var min vana trogen tidigt på tågstation och lyckades haffa en av de sista platsbiljetterna. Satt sedan och läste halva Darling River med utsikt över milipojkar. Det var roligare förr, då de inte var yngre än Lillebror.

Avstyrd mega-fail

På fredag ska jag till Åbo. Det hade varit trevligt, om det inte var för orsaken, Traumatenten. Som dyker upp här på bloggen med jämna mellanrum, vars böcker jag läst skrämmande många varv och vars innehåll helt enkelt inte vill fastna. Usch. Men det var ju inte det jag skulle skriva.

I dag upptäckte jag av en slump att tenten är klockan 10. Och inte klockan 12 som jag hade föreställt mig hela tiden. HOPPSAN liksom.

Vad tror ni, törs jag ta ett tåg som beräknas vara i Kuppis 09.19? Ett Pendolino-tåg, mind you!

In the evenings

Så här ser det alltsomoftast ut kvällstid i det panoramanska hemmet under vinterhalvåret (läs: augusti-april). Levande ljus, en bok och inte sällan en kopp té. På den här bilden är ingredienserna dessutom extraordinärt bra: Desicos ljus, Therese Bohmans magnifika debut Den drunknade (recension hittas inom kort i en västnyländsk tidning nära(?) dig) samt Clippers vita pepparmintté i min nyfyndade Penguin-mugg. Säg, varför har jag inte tidigare insett att det är sådana vårt hushåll saknar, de hade ju varit en perfekt souvenir från exempelvis London! Kiasmas yttepyttiga utbud var just yttepyttigt, så i framtiden får jag shoppa loss i Stockholm eller på Göteborgs bokmässa.

Bride to be

Nu ska jag så småningom bege mig mot stan för att meet up mina brudfrämmor. Hihi.

Pressies

I dag har vi fått ett kort ända från Amerikat. Imponerande nog hittade det ända fram trots den något bristfälliga namnraden (under det här står alltså endast adressen).

Mamma svängde också förbi och hade köpt en fancy (ute)sopborste åt oss med motiveringen "Jag kestär inte att se på er gård så här mera". Mamma är bäst, ingen protest!

Brunch

I dag träffade jag Åbo-gänget, eller Fjällrävenklubben som vi också kunde kallas, i den nya huvudstaden i stället för den gamla. De var i stan för att gå på Flow, jag var det för att... ja, jag bor här. I sovstaden bredvid, i mitt wannabe-radhus med den pyttelilla trädgården.

Vi åt brunch på La Torrefazione och det var jees. Min första restaurangbrunch i Finland faktiskt, tidigare har jag avnjutit sådana i Strasbourg, Berlin och London. Globetrottigt javisst, men så här nobla måltider borde man unna sig oftare. Håll utkik efter bloggkategorin bara!

Saker man blir glad av att höra

Ivrigt glad

Jag har en gratiskryssning som borde användas bort för mitten på september!

/J piggar upp min fredagskväll

Nördigt glad

Vi skickar mail när de [Ordning&Reda-kalendrarna] kommit till butiken!

/Akademen-personal

Skratt-glad

Jaha, om man sku satsa och raka sig under armarna då!

/N som inte bara gav lov att jag fick publicera citatet utan nästan bad mig blogga om det

I väntan på ooh och aah

Lite synd är det ju att ha en fin ny bloggdesign som ingen är inne och ooh:ar och aah:ar över. Ännu mer synd är det att upptäcka att febertermometern visar stegring och således överge planer att träffa flowande Göteborgsgäng och stanna hemma i soffan med Uusi kilpailuoikeus och Among Other Things, I've Taken Up Smoking i stället.

Ändock: Cybertummen upp för live feed från N:s bloggarspanande på Flow, och för telefonsamtalet från J (vännen, inte fästmannen) som förhoppningsvis resulterar i ett litet äventyr i september.

Livet & Esbo

N är här och testar J&J Bed&Breakfast som vår första gäst. Vi har hälsat på en baby, shoppat randiga blusar på H&M samt diskuterat Ratata-bloggar. Bueno.

Imorgon brunch. Nästan så att jag känner för att skapa en bloggkategori vid namn brunch, sådana har man tydligen här i Hufvudstaden.

Bea, Boggle, borr och böcker

Helgen på skärgårdsvillan lades till samlingen över perfekta sommarhelger. Boggle, hundkrafs, plättstekning, petanque, simning och kubb. Nostalgi och skratt.

Hemma i vardagen läser jag på tenten from hell, äter müsli samt får besök av snälla borrande och gardinsyende föräldrar. Suktar efter böcker och fler Kivi-tuikkun. Samt längtar litelite till september då tenten är förbi, Göteborgresan framför och Ordning&Redas kalendrar för 2011 finns i butik.

Summer of -96

Det har ju format dig Jessi, det är klart att Jonathan måste komma dit säger A och menar sitt sommarställe. Dit jag åkte första gången sommaren -96 och fick åka motorbåt och spela Boggle och hoppa från bryggan och steka plättar. I år blir det tionde sommaren jag är där och programmet lär se ut på samma sätt.

Jag är glad. Glad för att jag åker, att vi åker. Glad att J får se stället. Gladast över att A bad honom följa med.

Post från Raseborg

Jag fick litterär post i dag. En finfin tygpåse, tack H! Och bokpaket från min favoritkulturredaktör K, men det har åkt via postkontoret så snart blir det att ta tygpåsen med sig och hoppa på cykeln.

Livefeed från o-mys

Det läcker vatten från kökstaket! Hilfe! Har ringt på hos gamla granngubben ovanför men han svarar inte. Hjälp är på väg från någon kiinteistöfirma men det var ju nog inte så är vi hade tänkt tillbringa Js lediga kväll...!

Enter: höstmys

J är ledig några dagar och det är väldigt pupsigt. Jag har inlett mitt höstliga ljusmissbruk och insett att augusti är ganska nära perfection åtminstone i år. Sommar på dagen, höstmörker på kvällen. Win-win.

Tackar som frågar

Jag vet ju inte om jag ska bli rörd eller förnärmad när vänner frågar hur det gick med foten under den här båtresan. Höh. Det har ju hänt bara en gång, det är ju inte som om jag alltid skulle bryta/stuka/klämma saker när jag åker båt.

Så tackar som frågar, men jag mår bra. Lite svedd av solen bara. Roligt var det också.