We heart it-människan och jag är på samma våglängd
Den kryper långsamt på, för att slutligen slå ut i full blom. Göteborgslängtan. Inte ens nödvändigt till bokmässan, även om jag gärna skulle vilja hänga med mina bloggkaverin och klampa omkring i nördträsket i granna Converse. Men till staden! Sitta på mina caféer, känna hjärtat hoppa över ett slag då man plötsligt ser Olofshöjd från flygbussen, lyssna på den bekanta rösten i bussar och spårvagnar. Till och med till skräniga Nordstan längtar jag. Att den aldrig släpper taget om mig, staden. Eller är det tvärtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar